lindashus.blogg.se

Vårt hus är en stor, gul, gammal prästgård från 1930-talet i puts med vita fönster och lila dörrar (ja, dörrarna har varit blå en gång i tiden men solen har blekt dem så nu är de mer lila). Huset ligger uppe på en högre nivå och har även en stor trädgård omkring sig. Det finns en gammal, robust stenmur runt hela trädgården med tre underbara gamla stentrappor ner till en annan nivå av trädgården, den delen som har en "fruktträdgård" med äppel- och plommonträd samt grönsaksland.

 

Vår ambition är att framöver måla om huset. Vi har tänkt oss huset i någon ljus beige färg där fönster och dörrar skall målas mörkt gröna / mörkt röda / senapsgula (ja, vi har inte bestämt oss alls ännu för grönt eller rött eller gult) och alla breda knutar samt de två breda "fundamenten" (jag kommer inte på ordet) skall målas i en mörkare beige - grå ton. Dock kommer detta säkerligen dröja ett par år framåt då vi fokuserar på husets insida nu. Men dörrarna är så vedervärdiga i den där lila tonen så jag hoppas att vi kan måla om dem redan nu 2013. Jag och min sambo har även planerat att till våren tvätta av huset och taket som är smutsiga (de vita partierna är grå-svarta).

 

Trädgården är stor och ett projekt i sig, men tanken och ambitionen är såklart att även den skall rustas upp och kunna visa sin bästa sida. Trädgården är absolut inte någon katastrof utan den är mycket vacker i sina olika etapper, sitt enorma omfång, fina gamla stora träd, buskar, vindruvor som klänger på fasaden med mera, men vi vill såklart även "fixa" till trädgården en aning. Trädgården är precis som målning av huset ingen särskilt hög prioritet för tillfället utan det kommer tids nog.

Jag hoppas dock att vi kan ordna till de gamla, fina grindarna från båda sidor upp till gården, under 2013.

 

Vi köpte vårt drömhus sommaren 2012. När jag och min sambo tidigare talat om ett framtida husköp har vi alltid varit mycket bestämda och överrens kring hur vi vill att huset skall vara. Och så kom den här prästgården ut till försäljning och det kändes bara "JA!". Det gick dock en liten tid till en början när ingen av oss nämnde för den andre vad vi egentligen tänkte. Vi kunde gå förbi prästgården och jag kläckte ofta ur mig "Gud, vilket drömhus, den som köper det kommer kunna bo fint". Och så fortsatte det... Vi hade ju båda så bestämda uppfattningar kring vart vi ville bo och det var sannerligen inte här (Men det visade sig visst bli så ändå och det gick ju bra). Själva husköpet gick rekordsnabbt...

 

En ljummen sommarkväll satt jag ute i trädgården där vi bor nu och drack ett glas vin. Så förde jag lite försiktigt på tal det här om prästården för min sambo; "Jo, du tror inte vi kan ringa till mäklaren imorgon och be om en visning. Jag menar, det skadar ju inte att bara titta. Vi har ju inget att förlora på att bara titta". Min sambo har inte fört det på tal tidigare men han såg ganska lättad ut när jag kläckte ur mig den meningen och jag tror att han gått runt och tänkt samma sak men inte sagt något till mig. Han blev genast engagerad och våra tankar och drömmar skenade snabbt iväg. Knappt en och en halv vecka senare stod vi här som ägare till prästgården och lyckan var total!

 

Jag kommer framöver här i bloggen att bakåt-datera hela processen från det att vi köpte huset.